trolltjejensgata

Skulle vilja hitta en bikebag. En bra bikebag, att trivas med. Det är lättare sagt än gjort, men skulle jag känna att jag är villig att hosta upp 729 kr har jag hiitat en. Jag är ett snålo. Mina pengar är inte många, de får jag har försöker jag att spara så gott jag kan eftersom jag inte kommer att ha någon vettig inkomst förrän hösten 2012. Möjligen. Om jag inte struntar i allt som kallas universitet och sticker iväg för att säsongsjobba. Eller något annat lättsamt.

Nu ska jag hälla hydroxidjoner (läs:kaustiksoda) i mitt köksho. Jag känner mig som en miljöbove, men kompensera med att vara återvinningsmästare. Det är trots allt nästan stopp, då hjälper inte Grummes såpa, hur mycket man än sluter ögonen och önskar.

Då klockslaget slog sju imorse och mobilhelvetet började sjunga fem myror är fler än fyra elefanter var jag beredd att kasta mig utför ett stup över min egen dumhet. Att gå på spinningpass med start nio en lördagmorgon lät som en brilliant plan på pappret, men i verkligheten är det lite jobbigare. Frustrationen rann av medan soluppgången gjorde mig sällskap under promenaden till träningsmekkat. Det är tamigtusan fantastiskt att träna på helgmorgnar. Då uret blott visar 10.00 har grötfrukost, promenad och jobbigt träningspass hunnits med och helgen ligger och väntar framför.

För att återkomma till rubriken måste jag erkänna att jag känner mig fantastiskt oglammig. Omodern. Ohäftig. Är i studentålder och skulle kunna leva loppan på studentjippon som anordas överallt och ingenstans. All the time. Jag tackar nej, tränar, bakar bröd, gör storkok på kikärtor, tycker om att vakna i tid för att hinna läsa tidningen som jag prenumererar på och umgås med nära och kära över en kopp grönt te. Att alla pratar om att man ska "passa på medan man är ung" är någonting som inte riktigt passar in på mig. Idag är det lördagkväll, många dricker en pava vin och dansar hela natten lång. Kanske har jag råkat vara alltför nykter när jag kommer ut på krogens trånga dansgolv, men det spel som pågår där passar inte riktigt. När någon av motsatt kön kommer närmare på dansgolvet skulle jag lika gärna kunna vara en palsternacka, men med bröst, möter man en blick så tolkas det som en invit. Det är så ytligt och jag får vid flertalet tillfällen lust att idka kunskap som jag fått med hjälp av mitsar på boxercise.

Om vi ska komma till röd tråd och syfte med inlägg vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Kanske att jag inte riktigt är som alla andra, men trots detta trivs jag med att vara en "tönt" som inte orkar slösa bort vareviga söndag med smågodis, bakisångest och "ska aldrig mer dricka alkohol" som facebookstatus. Då är det den där känslan att jag inte riktigt har ett adekvat beteende, ung student som jag är, utan skulle lika gärna kunna ha en skylt där det står tråkig människa med grå versaler runt halsen. En lite inre strid hos mig som faktiskt sällan gör sig påmind, men ibland (som nu) tänker jag en stund på. Kanske för att det är lördagkväll. Men nu ska jag äta smulpaj med hemvevad vaniljsås och fira att livet trots allt är väldigt trevligt.

Människorna handlar på så märkliga vis. Man kämpar och kämpar för att genom socialisationen med andra framstå som lugn, sansad och självsäker. När själen samtidigt darrar som ett asplöv, men det är en tonlös klang som inte hörs emedan de dövas av de självsäkra tonerna.

Jag blir alldeles upprörd på mig själv då asplövet gör sig påmint. För att tala i metaforer.